Jag skrev en bok

Jag vet.
Vet hur svårt det är att få ett bokmanus utgivet.
Mina försök sträcker sig över ett år.
Samtidigt vill jag arbeta mig in i nästa manus bit för bit.
Därför bestämde jag mig för att ge ut Frostnupen på egen hand. Books-on-demand blev mitt val.
Eftersom vi svenskar är ett skrivande folk, där skrivbordslådor och hårddiskar är fyllda med manus, tror jag att en blogg om vedermödorna och den stora glädjen med att skriva kan intressera fler än mig och ge ett och annat tips för fortsättningen. Samtidigt kan det vara en liten tröst med vetskapen att varken du eller jag är ensamma.
Så här skrev ett av förlagen som sa nej:
”Varje år får vi in cirka 1 000 svenska manus och bokförslag till förlaget…”
Gånger ett antal förlag blir det jävla massa manus, med en oerhörd massa arbete bakom. Naturligtvis kan de inte ge ut allt. Ekonomin styr.
Alltså ger jag ut mitt manus ”Frostnupen” själv, genom Books on demand i Visby. I första svepet riskerar jag cirka 20 000 kronor vid sämsta utfall – ingen bok såld.
Nu vet jag att det inte blir så illa.
Säljer jag 225 böcker, har jag fått igen det mesta av mina tekniska kostnader. Men min hobby, blir nog aldrig riktigt lönsam. En del får jag skriva på nöjeskontot. Om inte…
1959 var jag springsjas efter skolan och tjänade 57 öre i timmen – men då fick jag väga potatis också.
Så här var det när jag började skriva på Frostnupen:
I nästan 30 år hade jag gått och burit på en historia som berättats om en släkting. Han övergav sin gravida kvinna vid den guldsmedsaffär där de skulle köpa förlovningsringar. Planen var lika enkel som genialisk.
– Guldsmeden är den skvallrigaste i stan, sa han till sin kvinna. Därför är det bättre att jag går in ensam. Annars kan han fråga om det är bråttom. Han tittar menade på dig. Då rodnar du och han förstår och sprider ryktena. Får jag ringen du har på dig, så storleken blir den rätta.
Eftersom det här hände på 1920-talet var det en social katastrof att vänta barn i synd. De levde i ett mycket mer bigott samhälle än vårt.
Mannen, som jag kallat Toffe i mitt romanljug, gick in i affären, bad att få låna toaletten – det vill säga utedasset. Kvinnan, som jag kallat Lia, stod utanför och väntade. Medan guldsmeden mätte storleken på Lias ring, gick Toffe mot dasset, smet om hörnet och fortsatte ner till järnvägsstationen där hans resväska redan stod.
Han försvann ur historien och där stod hon med dubbel skam. Dels för att hon var ogift, dels för att hon var kristen och aktiv i en församling.
Han var gruvarbetare i Norberg (i min historia alltså) och hon var piga. De var fattiga och beroende av överheten, som var lika med arbetsgivaren, bonden och gruvbolaget. De var beroende av präst och familj.
De som läst mitt manus säger att det är välskrivet, gripande, bra researchat. Men var outgivet tills i maj i år. Trots idoga försök. En förläggare berömde manuset, men var ärlig nog att säga: ”vi tror inte vi tjänar pengar på det”.
Hur det gick?
Som i TV-seriernas värld: Läs nästa avsnitt på den här bloggen. Vill du, finns boken att köpa på Ad Libris, eller Books on demands egen webbshop. Din bokhandlare kan också beställa den. Här är länkarna:
http://www.books-on-demand.com/
http://booksondemand.e-butik.se/
www.adlibris.se/