Boktankar på isen

Baggensfjärden låg gnistrande vit i lätt släpljus under förmiddagen i lördags (21 februari). Solen värmde under skridskofärden en god bit upp mot Baggensstäket och en god bit ner mot Fällström, där en man åkte ner i en råk. Han klarade sig.
Sjöräddningssällskapets svävare kom på besök och körde en runda för att ge bättre glid åt åkarna.
Jag gled runt och tänkte på kapitel fjorton i det bokmanus jag jobbar med. Hur gör jag konflikten mer närvarande i huvudet på mannen som skildras? Hur hittar jag ett avbrott i hans envetna, nästan destruktiva självförakt? Hur löser jag sådana frågor i tredjeperson istället för i första? Måste jag börja om och göra allt i första person? Efter 150-160 sidor? Det bär emot.
En och annan lösning, någon formulering sökte upp mig medan jag gled på havsisen, där vi annars tar oss fram med Lina, hustruns och min anspråkslösa motorsnipa.
Jag tar mig an de formuleringarna på måndag. En fest och en 96-årings födelsedag kommer emellan.