Är ensam ensam?

Jag satt och brottades med en formulering kring skillnaden mellan att vara ensam - få vara ifred och vara ensam - övergiven. Till slut fick jag ner problemet i parterre och kunde göra en poäng, fick till en enda mening, som jag vill ska skära rakt genom händelsen så skarpt att inga tirader blir nödvändiga.
Personligen avskyr jag meningar som tar långa omvägar innan de når målet. Troligen är det en yrkesskada, eller i varje fall en yrkesdeformation efter de tusentals och åter tusentals ingresser och rubriker jag gjort genom åren.
Pang på kärnan i det du vill ha sagt.

Jag gillar inte utropstecken heller, därför blev det inget efter den meningen. Utropstecken är till för dem som inte tror på bärkraften i vad de skrivit.
Däremot tycker jag mycket om formuleringskonsten hos till exempel John Le Carré. Några skenbart cirklande meningar, följd av just en som snittar upp och blottlägger ett komplext skeende, får läsaren att förstå sådant, som annars skulle kräva många fler meningar.
Och samtidigt ser det så enkelt ut.
Fredag 20 mars ska jag göra bokpratardebut på hemmaplan, då jag pratar Frostnupen på biblioteket i Fisksätra. Det är en ära, eftersom bibblan i Fiskis är ett av Sveriges bästa under 08, mycket tack vare bibliotekarien Barbro Bolonassos.

Första helgen i maj får jag göra samma sak on location, som det heter i filmsammanhang. Då kommer en bokklubb till Norberg, där Frostnupen utspelar sig, och tillsammans ska vi vandra runt bland de mäktiga, lite skrämmande och samtidigt mycket vackra gruvhålen.